Marie-Antoinette, bakelser, Bastiljen och möjligen lite sex och videotejp

Hur skulle det vara att sitta i ett rymningsäkert fängelse? Finns det sådana? För rätt många år sedan läste jag om ett australiensiskt fängelse som ansågs vara helt säkert och där de livstidsdömda började ta livet av sig eftersom hoppet hade tagits ifrån dem. Det är det sista som lämnar människan sägs det, men jag misstänker att lusten att dra ytterligare ett andetag efter det föregående ligger oss varmare om hjärtat.

Myten om rymningssäkra fängelser är lika gammal som... ...ja, den kom väl i omlopp när man kom på att man inte skulle döda folk på fläcken för allehanda förseelser utan bura in dem istället. Med säkert menar jag verkligen säkert, hur det nu ska gå till. Ett sätt vore en anstalt ute i rymden där avsaknaden av atmosfär utanför effektivt förhindrar rymningar. Men när det nu har tagit Fuglesang mer än tio år ens att komma dit upp så är det väl inte att tänka på att förpassa ångerfulla rattfyllon dit.

I ett rymningssäkert fängelse måste allt vad fångarna kan tänkas hitta på noggrant ha analyserats i förväg. Inget får lämnas åt slumpen. På ett sådant fängelse spelar det inte ens någon roll om internen får en tårta med en inbakad fil i av en besökare. Sånt där har man redan räknat med, sånt där har man koll på. Det kan tyckas vara en föråldrad metod att rymma, men som redan sagts: inget får lämnas åt slumpen, filtårtorna kan bli en högst påtaglig risk om man inte tar dem på allvar. Men naturligtvis tas filtårtorna med i beräkningen på högriskanstalter. Redan i någon av de första av ett otal säkerhetsutredningar analyseras filtårtorna från grunden, från den smarriga botten till marsipanrosen på toppen, var så säkra.

Risken för att sådana dyker upp beror naturligtvis på hur husliga de som besöker internerna är. Den typiske internen är en man och har han inte redan en flickvän så dränks han snart i trånande post med förslag vars skamlighet antagligen inte har ett dugg med formuleringsförmågan men möjligen med brevpapprets parfymering att göra.

Tony Olsson betackade sig för ett tag sedan för sådan post och frågan är om det verkligen var kärleken han stötte bort och inte i första hand tårtorna med filar i. Han har blivit rätt plufsig på Kumla. Man kan bygga på sig en ansenlig muskelmassa genom styrketräning på en högriskklassad anstalt, men att bli av med tårtfett är svårare. Löpbanden lär vara få.

Det kan vara hur många filinbakade tårtor i omlopp som helst, det blir inte lättare att rymma i alla fall, tvärtom. Medan planer smids glufsar man i sig tårtor. Fettvalk läggs till fettvalk, knäna börjar ömma, man blir lätt andfådd och att klättra över en mur är det snart inte längre tal om.

Och allt detta noterar ledningen belåtet.