Hyreskaserner och kärnvapen
Sällan mötas de två. Nagasaki var väl senast och det ligger ju inte nästgårds precis, vare sig i tid eller rymd. Men fysikaliskt har de mer gemensamt än vad man vid första påseendet skulle kunna tro.
Jag gillar de magnifika hyreshusen i Madrid där handlingen utspelar sig i Almodóvars film 'Vad har jag gjort för att förtjäna detta?' som jag såg nyss på Cinemateket. Inte för att jag skulle vilja bo där, men jag gillar helt enkelt enorma hus. Senast jag såg lika stora kolosser uppförda som bostäder var nog i en skotsk film som om jag pressar minnet och tar imdb till hjälp nog måste ha varit 'Small faces'. De husen var än mer groteska, utslängda på en leråker.
Det groteska i Almodóvars filmer ligger som bekant på ett annat plan. Här kommer sonen i familjen som är tioårsåldern hem när han tröttnat på att vara såld som adoptivson till en tandläkare/pedofil och han förklarar detta så här: "Jag tröttnade och är för ung för att binda mig."
Hur stort kan ett hyreshus vara? Man kan självklart dra ut det på höjden och på längden, men jag menar snarare hur kompakt det kan vara. I klartext undrar jag hur förhållandet mellan ett hus volym och dess yta kan variera. Enkel geometri alltså. Det skulle inte fungera att bygga ett hus i form av en kub med sidan hundra meter, eftersom de flesta hyresgäster vill ha fönster och i det kravet säkert har ett antal detaljerade byggnadsnormer på sin sida. Längst in skulle solen aldrig skina såvida man inte ordnade med ett antal ljusgårdar, vilket är något av fusk kan man tycka. I annat fall hade man ju, om man räknar med en boendevolym på säg 250 m^3 om man tar hänsyn till trappuppgångar och liknande kunnat klämma in 4000 lägenheter i ett sådant hus. Jag kan i alla fall tänka mig att liknande planer har varit på tapeten i Japan. Det känns som att japaner kan underkasta sig det mesta, även brist på solljus.
Men det var inte denna japanska utvikning som utgjorde en koppling till kärnvapen. Snarare förhållandet mellan volym och yta. Får man bara igång en kärnreaktion i klyvbart material så underhåller den sig själv. Neutroner klyver atomer och frigör därmed nya netroner som klyver nya atomer. Kruxet är att neutronerna smiter iväg ut ur plutoniumklumpen genom ytan, men blir förhållandet mellan volym och yta tillräckligt stort så att inte tillräckligt med neutroner hinner sticka iväg blir resultatet en våldsam kedjereaktion. Det smäller helt enkelt. Och man måste föra ihop denna volym med plutonium/uran illa kvickt annars pyser det hela bara. Därför skjuter man ihop en mängd plutonium/uran med vanliga sprängämnen. Sedan säger det poff.
Ungefär så försökte jag förklara hur platåsko-killens senaste leksak fungerar för en kollega. Vet inte om förklaringen gick hem. Och bomben verkade ju inte hålla någon högre kvalitet den heller.
Jag gillar de magnifika hyreshusen i Madrid där handlingen utspelar sig i Almodóvars film 'Vad har jag gjort för att förtjäna detta?' som jag såg nyss på Cinemateket. Inte för att jag skulle vilja bo där, men jag gillar helt enkelt enorma hus. Senast jag såg lika stora kolosser uppförda som bostäder var nog i en skotsk film som om jag pressar minnet och tar imdb till hjälp nog måste ha varit 'Small faces'. De husen var än mer groteska, utslängda på en leråker.
Det groteska i Almodóvars filmer ligger som bekant på ett annat plan. Här kommer sonen i familjen som är tioårsåldern hem när han tröttnat på att vara såld som adoptivson till en tandläkare/pedofil och han förklarar detta så här: "Jag tröttnade och är för ung för att binda mig."
Hur stort kan ett hyreshus vara? Man kan självklart dra ut det på höjden och på längden, men jag menar snarare hur kompakt det kan vara. I klartext undrar jag hur förhållandet mellan ett hus volym och dess yta kan variera. Enkel geometri alltså. Det skulle inte fungera att bygga ett hus i form av en kub med sidan hundra meter, eftersom de flesta hyresgäster vill ha fönster och i det kravet säkert har ett antal detaljerade byggnadsnormer på sin sida. Längst in skulle solen aldrig skina såvida man inte ordnade med ett antal ljusgårdar, vilket är något av fusk kan man tycka. I annat fall hade man ju, om man räknar med en boendevolym på säg 250 m^3 om man tar hänsyn till trappuppgångar och liknande kunnat klämma in 4000 lägenheter i ett sådant hus. Jag kan i alla fall tänka mig att liknande planer har varit på tapeten i Japan. Det känns som att japaner kan underkasta sig det mesta, även brist på solljus.
Men det var inte denna japanska utvikning som utgjorde en koppling till kärnvapen. Snarare förhållandet mellan volym och yta. Får man bara igång en kärnreaktion i klyvbart material så underhåller den sig själv. Neutroner klyver atomer och frigör därmed nya netroner som klyver nya atomer. Kruxet är att neutronerna smiter iväg ut ur plutoniumklumpen genom ytan, men blir förhållandet mellan volym och yta tillräckligt stort så att inte tillräckligt med neutroner hinner sticka iväg blir resultatet en våldsam kedjereaktion. Det smäller helt enkelt. Och man måste föra ihop denna volym med plutonium/uran illa kvickt annars pyser det hela bara. Därför skjuter man ihop en mängd plutonium/uran med vanliga sprängämnen. Sedan säger det poff.
Ungefär så försökte jag förklara hur platåsko-killens senaste leksak fungerar för en kollega. Vet inte om förklaringen gick hem. Och bomben verkade ju inte hålla någon högre kvalitet den heller.
posted by vaskrensarn at 7:39 em
3 Comments:
I Kviberg ligger ett hus som tidigare räknades som Europas största hyreshus.
I Kviberg ligger ett hus som tidigare räknades som Europas största hyreshus.
Japp, adressen har något militäriskt över sig, eftersom det ligger invid regementet. En hel gata och bara ett hus. Det gillar jag. Men det kunde ha varit högre, det kunde ha varit bredare, det kunde med andra ord varit lite ondskefullare. Det är lite för okubiskt i min smak. Sedan har jag inte bra koll på allt vad Le Courbisier hade för sig (antagligen felstavat).
Skicka en kommentar
<< Home