När Horace ringde var jag full

Jag höjde en aning på ögonbrynen när jag läste att Orhan Pamuk låg och sov när han fick beskedet om sitt nobelpris. Det påpekas i alla tidningar att han alltid varit sitt kära Istanbul trogen och faktiskt i stort sett bor i samma kvarter som han växte upp. Turkiet ligger en timme före oss, alltså låg han och slumrade klockan två på dagen.

Allt klarnade när en annan tidning berättade att han i år gästar ett amerikanskt universitet.

När brorsan besökte Istanbul under sin tågluff 1988 (tror jag ganska bestämt att det var) hade han vissa problem att växla in resecheckar. I den enda bank han och reskumpanerna hittade var detta en syssla som endast bankdirektören själv fick ombesörja. Olyckligtvis låg han och sov ruset av sig inne på sitt kontor och fick naturligtvis inte störas. Även innan tre är det sålunda inte alldeles säkert vad banktjänstemännen sysslar med.

Men Palmuk har inget med den finansiella världen att göra och vaknade upp på rätt sida i den västerländska hemisfären.