Att bejaka sin indian

Om man lite postkolonialt får leka med rollerna: hur vore det om jag vaknar upp som en indian och betraktar omvärlden? Kan jag föreställa mig detta? Om jag nu låtsas vara en spejande indian, hur lät min rapport till hövdingen?

Man kan göra det lätt för sig. Jag har alkohol, alltså öl och vin, i lägenheten och skulle kunna begränsa rapporten till att indianen fick syn på detta och gick in i dimman. Indianer har av naturen svårt att palla större doser eldvatten. Han skulle kunna ragla runt här ett par timmar, skrika och dansa krigsdans till dess polisen hämtar honom.

Men nu tänker vi oss en indian med avsvurna godtemplarlöften i sinnet. Han suktar inte heller efter att skaffa sig avkomma i trakten, därtill hjälper honom kanske ett penisfodral av ozelot-skinn.

Eller hur fan kan ett penisfodral hjälpa en om man ser en vacker flicka? Och vad menas i detta fall med att hjälpa?

Ok, vi får får se indianen som en astronaut, En trist kille, mer automat än människa som ska avge en raport om sina äventyr. Kvinnor och starka drycker är utelslutna.

Jösses vilken tråkig upptäcksfärd. Jag tappar all inspiration. Over and out.