Pynchon eller Modiano?

Den torsdag närmar sig då den svenska akademiens ständige sekreterare ska tillkännage årets pristagare i litteratur. Gert Fylkings utrop "äntligen" var kul första gången. Nu är det väl mindre kul. Jag tycker dock ändå att Fylking i allmänhet är underskattad faktiskt. Men han huserar väl i någon sketen reklamradiokanal har jag för mig. Synd.

Lustigt är att höra på nätet tillkännagivadet av pristagarna det år på sjuttiotalet då Martinsson/Johnsson fick dela på priset. Dåvarande sekreteraren Karl-Ragnar Gierow sade då till den församlade pressen något i stil med: "Årets nobelpris i litteratur går till... ...ja, vem tror ni?" innan han basunerade ut nyheten. Så Horace fisförnämhet har inte full historisk täckning.

Jag ser att den lycklige skriftställaren kan kvittera ut omkring 10 miljoner kronor. Jösses! Detta att jämföra med det största franska priset, Prix Goncourt, Goncourtpriset, som ligger på hundra franc, eller numera tio euro. Å andra sidan är priset i fråga närmast en garanti för att försäljningssiffrorna ska rasa i höjden.

Både vad gäller detta pris och krutkillens, så är det slående hur olika samtidens och eftervärldens omdömen är: Det är sällan det är just pristagarnas verk som lever vidare.

Jag håller på vemodige fransmannen Modiano och ordfyrverkeriernas mästare Pynchon.