onsdag, augusti 23, 2006

Free as a bird (och den stora råttfrågan)

Så hette den där tillkonstrade Beatles-låten som släpptes för kanske tio år sedan med Lennon på sång och modernt komp. Fast jag minns inte hela historien, hopklistrandet kanske gjordes av pusselbitar som såg aningen annorlunda ut. En rätt kass låt hur som helst. Lennon blev ju tämligen urvattnad som soloartist och detta var väl ett av de första exemplen på vartåt det bar, även om man höll på skräpet i tjugo år innan det släpptes. Annars finns det kanonbra Lennonlåtar på nästan alla Beatles skivor. 'Tomorrow never knows' (i en tidigt version kallad 'The void') och 'I am the Walrus' är mina favoriter. Den senare har jag gemensamt med Per Gessle. Någon gång ska ju även han ha rätt.

Men är fåglar så jävla fria egentligen? Jag drar mig till minnes all skabbiga duvor man ser när man är ute och reser. Sverige verkar inte riktigt ha del i den kontinentala romantiska duvtraditionen. Här säljs inga frön att mata dem med på våra torg. Antingen är torgen för små eller så finns det inga måsar/trutar söder över. För dessa äckliga djur skulle säkert dra det längsta strået om fågelmatningen kom på modet. De skabbiga duvorna är sällan i topptrim. Det är inte helt ovanligt att en fot eller ett ben saknas eller att en vingpenna brutits av. Antagligen en tidsfråga innan råttorna får något att mumsa på.

Undrar förresten om råttor skulle föredra rått kött eller stekt kött om de fick välja. Eller om de nu skulle komma sig upp i smöret: Är grillat godast? Den eviga frågan. Och dessutom: skulle råttornas primitiva instinkt kunna användas och bli en succé i reklamsammanhang?

Alltså:

Vi litar på råttornas reaktioner när det gäller utprovningen av substanser som ska bli till läkemedel, men om Burger King hävdade att de hade större problem med råttor runt sina restauranger än McD och kunde få Anticimex att intyga detta, skulle detta bevisa att grillat verkligen är godast eftersom råttorna är varumärkesneutrala och därmed förment objektiva och smaskar i sig det de gillar bäst och skulle sedan det funka att basunera ut i reklam?

Skulle McD kontra med att slarva med avfallshanteringen för att även de få sitt skadedjursindex att skjuta i höjden?

Jag tänker mig slutscenen i Werner Herzogs nyinspelning av Nosferatu med en hel stad full av råttor, vita naturligtvis, de har ju större charm än sina fränder i kloakerna, och med en Burger King-restaurang i mitten. Eller en McD om nu råttorna visar sig ha den preferensen.

Till den egentliga saken: Jag har sagt upp mig. Jag är således fågelfri i arbetsmarknadsbemärkelse. Och kanske paradoxalt nog en smula ofri. Det var det jag ville säga.