Putt

Man blir nedstämd av att få reda på att fler och fler i umgängeskretsen har börjat eller funderar på att börja spela golf. Det är inte riktigt rätt att tala om en golfpest, ty smittförloppet är inte så dramatiskt, men kanske går det att jämföra med en av de lömskaste sjukdomar världen skådat: spetälska. Den har en lång och försåtlig inkubationstid vilket gör att man oftast blir smittad av någon som inte själv vet att han eller hon är smittad. Man avlider inte direkt, utan kroppens lemmar drabbas av förruttnelse, snarlikt den skada golfspelet orsakar på den själsliga och intellektuella förmågan.

I själva verket lär golfsmittan redan ha nått sin kulmen för flera år sedan. Det är för att man själv blir äldre som man upptäcker alltfler golfare i sin omgivning. Samtidigt sjunker antalet festivalbesökare som man känner, trots att Roskilde är större än någonsin förr, eller åtminstone i paritet med rekordåren under mitten av nittiotalet.

Men det oresonliga golfhatet verkar tidlöst. Jag blir nästan rörd till tårar när jag oförmodat hör nedlåtande kommentarer om vilken del av golfsporten det än må vara. Som bäst är det när det kommer oväntat, gärna i ett annat sammanhang och från någon som man inte väntade sig det av. Jag tror att de flesta andra golfhatare känner detsamma. Jag antar att det är som att hålla på ett lag, fast tvärtom, ett motstånd som förenar.