Bibel listade skivor

När saligen insomnade tidskriften Bibel skulle ge sig till att lista alla tiders bästa album, jag minns inte om de hade valt att nöja sig med genren rock/pop, en nog så bred beteckning, när de hur som helst publicerade listan och man sålunda kollade vad som toppade den så fanns ju naturligtvis inte så triviala val som exempelvis Sgt. Pepper eller Pet Sounds längst upp i toppstriden. Något mer oväntat måste till. Beatlarna var heller inte representerade med sin mest omskrivna skiva utan där hade Rubber soul slängts in, om jag minns rätt.

Det måste vara lite tveeggat att vara en åsiktsmaskin på ett hippt magasin, svajigt om inte annat att hela tiden vara rätt. Lyckligtvis för Lokko och kompani (...okko-ok-ko... : lite hawaiianskt trallvänligt, sådär) finns ju alltid engelsmännen och deras smak att apa efter.

Högst upp i topp fanns istället skivan 'There's a riot going on' med Sly & the family stone. Gruppnamnet var avlägset bekant men mer än så var det inte. Jag associerar till Sly & Robbie och George Clinton, men är antagligen ute och cyklar. På den tiden det fanns skivaffärer värda namnet gav jag mig ut på en fåfäng jakt efter en återutgiven CD-utgåva av denna sjuttiotalsskiva, för att lyssna på den och stilla min nyfikenhet och kanske för att köpa den. Jag hittade den aldrig och var väl i ärlighetens namn heller inte särskilt ivrig i min jakt.

Nu är det andra tider, nedladdningstider. Skivan är ett typexempel på vad jag laddar ner: gamla skivor som inte längre går att få tag på, särskilt inte för den bekväme. Sorgligt nog har jag inte riktigt den nyfikenhet som krävs för att nosa upp ny musik, men det blir ofta att man lyssnar på webradio, helst något elektroniskt, hur som helst ingen hitmusik.

Men hur lät Sly och familjestenarna? Det var bara en låt jag kände igen titeln på: 'It's a family affair'. En annan låt, som jag inte minns namnet på, var en höjdare, men överlag var jag en smula besviken. Trist att ljudkvaliteten var så dålig. Inspelningstekniken var väl inte den bästa. Samma invändning har jag mot de reaggesamlingar från Trojan som jag för några år sedan flitigt inhandlade. De låter rätt risiga och framför allt är basen kass. "Det låter som han spelar på ett gummiband" sade en kritiker om Paul McCartneys basspel när den första Beatlesskivan hade fräschats upp, remastrats och alla tidigare dolda skavanker kommit fram. Något i den stilen gäller väl de gamla dub-inspelningarna från Trojan, men de ska väl egentligen främst avnjutas från ett sound system på en jamaicansk strand. Man kan inte få allt här i världen.