Österrike, landet som ingen gillar

Jo, jag gillar Österrike, jag gillar inavlade kejsarätter (Habsburgarna) som lyckligtvis berövats makten, men säg det land som är så fullständigt och förintande baktalat av sina egna, eller sin egen kulturelit, kanske man skulle säga, som Österreich. En guldstjärna i kanten också för att ordet 'rike' är ingjutet i nationsbeteckningen. 'Land' låter fjantigt och är väl för övrigt namnet på en gödselstinkande centertidning.

Filmarna Seidl och Haneke (kan inga fler) baktalar landet så gott det går liksom författarna Jelinek och framför allt Thomas Bernhard som ger sig på sitt fosterland med sådan frenesi att man inte kan sluta att skratta. Allt från smuts i hörnen på avsides belägna värdshus till korkade människor i allmänhet tycks i hans värld tämligen enkelt gå att härleda till något uridiotiskt som hör den österrikiska folksjälen till. Läs boken 'Wittgensteins brorson' och skratta er fördärvad (om det femtiotalsaktiga pluraltilltalet tillåts).

Detta sagt för att få lite distans till det eviga tjatet om det osvenska och allt nedklankande av Sverige. För inte ens det klarar vi av. Till och med självhatet är uddlöst och ofarligt i det här landet. Inte ens avskyn av det egna jaget och nationen är speciellt glödande, utan halvljummet mjäkigt. Tacka vet jag Österrikarna, dom kan minsann hata sig själva!