Saxofonens härförare

Jag har laddat ner lite experimenentell jazz med John Coltrane och det har ju sin effekt. Den främsta är att musiken är oundviklig. Det är musik som säger åt en; musik som ställer krav och inte låter en göra som man vill. En obehaglig upplevelse om man är bröstfödd på topplistan, men rätt uppfriskande för en som är van att leta själv i skivbacken. Jag måste erkänna att jag sprattlar för mitt liv där nere i jazzgölen och inte kan räcka upp mer än en jakande tumme för att påvisa att jag är på samma väglängd. Vilken musik! Ciao a tutti! Bis morgen.