Matthandlaren ringer alltid två gånger

Det har varit mycket orientaliskt den senaste veckan, tre händelser med en osviklig koppling till österns mystik.

Den första inträffade i helgen, det var ett av dessa sällsynta tillfällen då alkoholen får sällskap med THC i blodomloppet. Den där förbjudna kådan var med stor sannolikhet av marockanskt ursprung. Jag hörde av en händelse på p1:s lantbruksprogram 'Naturbruk' för några veckor sedan och där sades det att 90% av all cannabis som smugglas in i Sverige kommer från Marocko nuförtiden. Man blir förvånad. Mitt bland allt tjat om konstgödsel visade det sig att programmet skickat ner en kille till Marocko som tagit en titt på landets agrara specialitet:

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?programid=940&artikel=900105

Torka i Rifbergen har förstört stora delar av årets skörd och kollegorna i Holland kämpar förtvivlat i sina kvartslampebelysta källarodlingar för att tillfredsställa efterfrågan. Tillgång och efterfrågan bestämmer priset, vilket naturligtvis skjutit i höjden. Det lät som ett inslag som kunde ha piffat upp något av alla dessa trista ekonomiprogram de sänder på radion, något att ta upp vid sidan av det vanliga pensionsgnället i 'Dina pengar' t.ex.

Numero due: Mitt habegär, som åtminstone i matväg är hårt tyglat av Nettos knappa sortiment, slog ut i full blom när jag för en gångs skull handlade på Willys i tisdags. Jag bländades av utbudet, slog till och köpte en ask med dadlar. Närmare bestämt "Färska dadlar", som det noga påpekades på förpackningen. Det övergår mitt förstånd hur något som skördades förra sommaren kan betecknas som färskt. Fast om man tänjer på begreppet och tänker i motsatstermer i stil med 'färsk'/'rutten', 'färsk'/'torkad' så kanske jag kan svälja det. Samtidigt är det ju lite orientaliskt i sig att balansera på gränsen mellan sanning och lögn i reklamsammanhang: Säg den matthandel som inte ständigt har utförsäljning på grund av allt från konkurser till vattenskador. Jag vet inte hur dadlar ska smaka och kan därför inte avgöra om den pikanta smaken kommer från själva dadeln eller från det konserveringsmedel frukterna antagligen är rikligt indränkta i.

De var odlade i Iran, eller som det stod på förpackningen: I. R. Iran, vilket jag uttolkar som Islamic Republic (of) Iran. Jag kommer att köpa fler dadlar. Dels var de goda, dels känns det skönt att gynna en skurkstat. Jag gillar inte hur regimen behandlar det egna folket, men någon som knäpper Bushregimen på näsan kan inte vara helt fel ute. I det avseendet saknar jag Olof Palme.

Och så idag, den tre händelsen: Det ringer en person med utländsk brytning, presenterar sig som doktor någonting och börjar fråga om jag inte minns honom. Jag försöker mig dra till minnes om jag stött på någon excentriker av detta slag när jag pluggade eller på någon arbetsplats, men kan inte para ihop rösten med någon. Jag får riktigt dra ur honom hans ärende, eller rättare sagt, när han inser att han ringt fel tackar han snabbt för sig och lägger på utan att säga vad han egentligen ville. Han trodde att jag köpt en matta av honom någon gång och när jag vänligt men bestämt förklarar för honom att så inte är fallet så sade han att han "beklagar" och slänger på luren innan jag hann säga att, visst, det är ok.

Sedan när har matthandlare börjat med telefonförsäljning? Man kan onekligen fråga sig hur effektivt det är att ringa upp gamla kunder för att sälja fler mattor. Har man köpt sin matta så har man. De håller ju ett antal år och det är ju inte heller så att det kan utvecklas ett tungt begär efter persiska mattor som måste tillfredsställas. Hade så varit fallet hade det väl dessutom varit jag som drypande av kallsvett hade ringt upp honom.

Detta är faktiskt andra gången han ringer. Den första var för några veckor sedan och jag trodde att han strukit mitt namn ur kundlistan och var hur som helst inte beredd på att han skulle ringa igen, men om han ringer en tredje gång ska jag spela med ett tag och se vad han egentligen vill.