Bergman är död

Tyvärr, det är inte sant. Men det hade varit befriande att höra. Man är onekligen trött på alla fjollor som bugar och niger och ger efter för varenda nyck det gamla äcklet tar sig för. Jag hade tänkt skriva pedofil, men insåg att jag inte har täckning för det. Det var hans son Daniel Bergman som åkte fast för något år sedan efter att han använt sitt kreditkort på nätet för att inhandla filmer av det slaget (han var väl dessutom ihop med Melinda Kinnaman när hon knappt fått behåring i de nedre regionerna). Vad hände sedan?

Min initiala ilska har försvunnit. Varför ville jag skriva skit om Bergman? Han kan kan väl knulla får ute på Fårö med blomsterkrans på skallen utan att jag ska bry mig? Sanningen är väl den att jag kollade in lite filmsajter och insåg att vi har Roy Andersson, den underskattade svarte humoristen, och sedan är det bara IB, självtillräckligheten personifierad, och då är det illa.

Sverige är i vissa avseenden lika illa ute som den här skitstaden, Göteborg.

Det finns ingen konkurrens. Det är förödande. I denna stad finns det en stark politiker (Göran Johansson), en tongivande arkitekt (Gert Wingårdh (vilket jävla namn(att hans spermier inte bara förtvinat av pinsamhet vid åsynen av visitkortet, men han lär ha barn och var antagligen estet nog att inte fippla med dessa pappersark under de heta ögonblicken))), en reklambyrå (F&B) och en tidning (GP). Det blir unket. Det är möjligen i sin ordning. Jag vill bara gnälla lite.