Fyrverkeri

Jaha, då är friidrotts-EM tydligen igång. Det inser jag eftersom jag hör de avlägsna explosionerna från ett fyrverkeri, ett potpurri av himmelska fis-knallar (och själva explosionerna ser ju ut som stiliserade kulörta rövhål som i sin stjärnform fläks upp för betraktarnas ögon).

I den här skitstan demonstrerar man alltid att någonting är extra festligt på detta fantastiskt originella vis. Med fyrverkeri. Också när Göteborgs kommuns "starke man" Göran Johansson fick sin hundrade gonnoré-infektion så celebrerades detta med ett fyrverkeri utanför horhuset i Tallinn.

Det är ju så torftigt, så idéfattigt, så lågt, så trist, så typiskt Göteborg.

Men i sig är ett fyrverkeri inte helt fel. Det smäller och det brinner, något jag gillar skarpt, men varför på detta mesiga sätt?

Som sagt gillar jag explosioner, men man vill ju att de ska ha någon verkan också. Varför inte fira att EM kommit igång med att spränga någonting istället? Ett hus, en bro, en bergsknalle som är i vägen. En större byggnad är nog det jag röstar på i första hand. Eller en explosion som får Göta Älv att ändra sitt lopp. Det är ju ändå EM. Nähä. Internationellt nyhetsvärde, en spektakulär händelse? Nähä.

Jag gillar också eld. Men tänd då eld på något stort. Sveriges största skogsbrand. Sveriges längsta eldsvåda i tio mil längs kustbandet. Man ur huse för att ladda upp med vårdkasar som sätts i brand vid givet klockslag. Spektakulärt. Stort nyhetsvärde. Krämarna gnuggar sina händer, "Göteborg sätts på kartan" som idioternas mantra lyder. Nu ska vi tjäna pengar på hotellnätter och fettdrypande festival-langos. Men nähä.

Vi kör ett fyrverkeri istället.

Och det är tydligen musikfyrverkeri enligt annonsen i GP. Tvi vale! Tusen spänn till den som sliter ur kontakten.