Sorteringen tar sin början

När det dimper ner en ättling i släkten så tar det ett litet tag innan den nya hierarkiska strukturen fått fäste och blivit stabil. Allvarligt är det ju hur som helst inte alls.

Nuförtiden gäspar man mest, man behöver inte ligga ihjäl oäktingar eller strypa konkurrerande kusiner. Det är i alla fall vad jag tror, men jag har alltid varit naiv. Det skulle inte ju inte förvåna mig om om Carola haft ihjäl en spröd konkurrerande lillasyster med något krystat bibliskt försvar till handa. Det skulle vara i linje med hennes hycklande natur.

Hur som helst har brorsans sjuåriga dotter börjat morska upp sig väl nära hybris och maktfullkomlighet. Från att vara storasyster och oinskränkt härskare över en trotsig lillasyster har väldet fördubblats i och med att en kvickt uppsvullnad lillebror gjort entré. Just en lillebror.

Denna term har damen lagt på minnet. Detta har fått till följd att när jag ringer säger hon inte längre till min bror att hans "bror" är i luren utan att det är hans "lillebror".

Jag får väl börja kalla henne kärring.