Löven vissnar

Det har blivit höst och i USA har årets skolmassakersäsong just satt igång.

Jag förvånas en smula av att förövarna liknar varandra så mycket. Psykologerna triumferar naturligtvis. För varje galning de kan pricka in som stämmer överens med en uppmålad gärningsmannaprofil så ligger de bättre till och kan begära fetare lönecheckar.

Men eleverna slipper ju snart skolan. Jag väntar istället på att den förste frusterade läraren ska tömma magasinet. Jag läser just om boken "Wilt" som jag nog läste första gången för femton år sedan. En sådan frustation hoppas jag slippa som lärare. Men mina elever är trevliga. Den frustration jag tidvis känner rör inte deras i många fall omogna uppträdande utan att vissa i mitt tycke synnerligen elementära matematiska begrepp ska vara så svåra att få in i skallen.

Det är bara att vakna upp. Jag har alltför länge till största del umgåtts med de som haft det lätt för sig vad det logiska tänkandet beträffar. Det är först sedan jag börjat jobba som lärare jag inser hur utsatta och lättledda de är som inte fattar vad exempelvis procent är. Om de sedan förstod det själva vore mycket vunnet.

För den nyfikne kan jag avslöja att jag naturligtvis som alla andra har en våt dröm om att låta ett automatvapen tala. Men framför mynningen skulle inga elever befinna sig, snarare fastighetsmäklare, snacksaliga säljare av alla schatteringar, drägg från kändisbilder, folk som helt enkelt var dumma nog att stå i vägen samt Maria Borelius. Ja, ni fattar.