Per Ragnar på hjärnan

Jag har tänkt på Per Ragnar hela förmiddagen och som brukligt är: ju mer man försöker undvika att bryda sin skalle med ett ämne desto ihärdigare klamrar det sig fast. Jag är ledsen, men sådant här smittar ofta av sig och även om denna blogg har en blygsam publik lär åtminstone någon få resten av sin dag förstörd av ovidkommande tankar på Per Ragnar. Halvtaskig skådis och dito programledare, i mina ögon är han mannen som var med om en skräckfärd över Atlanten. Någon gång för tiotalet år sedan tvingades ett flygplan på väg från USA till Sverige att nödlanda, eller bättre uttryck, man måste göra en oplanerad mellanlandning. Orsaken var en drogpåverkad passagerare som blev allt stökigare och började göra närmanden mot flygvärdinnorna. Meddelandet i högtalarna uppgav naturligtvis någon ovidkommande orsak till det oväntade stoppet för att inte oro passagerarna. Det här berättade en vän till mig som också var ombord. Allt gick lugnt till. En viss irritation över förseningen lade sig snart. Väl hemma tänkte min vän inte så mycket på det hela förrän han läste på löpsedlarna och i kvällstidningen om Per Ragnars skräckfärd. Han hade inte ens sett honom ombord. Jösses vilken nytta man måste känna att man tillför mänskligheten när man har som jobb att gå igenom incidentrapporter från Luftfartsverket, matcha mot passagerarlistor och upptäcker namnet Per Ragnar. Fast det kanske inte är så det går till.