Tjära och cykelfjädring

Vi som cyklar, vi betraktas som en andra klassens medborgare. Så fort någonting kräver att gator och torg grävs upp och dessa sedan täcks igen så asfalteras den del av bil-vägbanan som brutits upp. Om gång- och cykelbana råkat ut för samma öde, ja, då sitter det långt inne innan ny beläggning kommer ifråga.

Bilen verkar vara en riktigt ömhudad kärringgrej. Den tål, som ses ovan, inte grusunderlag. Vid planering av parkeringsplatser tilldelas varje bil generösa utrymmen medan cyklar gärna anmodas ställas så nära varandra att de bokstavligen trasslas ihop.

Men visst gör gatukontoret sitt jobb till slut. Hålet i gatan här utanför från tidigt i våras fixades per Pyongyang-automatik i morse och en ljuvlig doft spred sig när jag cyklade över den jungfruliga asfalten. En gubbe hällde ut tjära över skarvarna. De har varit snåla med just denna detalj på senare år så man får väl vara glad över detta lilla.

Frågan är om det är asfalten eller tjäran som luktar så gott och framför allt: är det fler än jag som tycker så?

Om män i allmänhet gillar doften av tjära, och det finns en ännu ljuvligare doft, den av gamla järnvägssliprar under en gassande sommarsol. I det fallet misstänker jag SJ:s gamla impregneringsmedel kreosot, fast det kan ju röra sig om någon slags tjära där också. Hur som helst fattar snart folk inte vad man menar. SJ har gått bakom ryggen på doftkonnässörerna och ersatt träsliprarna med betongelement sedan trettio år tillbaka. Men min barndom är starkt förknippad med det luktmoln som västra stambanans cancerogena sliprar omgavs med.

Som jag sade: om män gillar tjära och sliprar, kan då parfymindustrin dra nytta av detta?

Jag undrar hur man gör när man tar fram en parfym.

Ska en dam ta på sig en doft som hon själv gillar, eller någon som en man kan tänkas uppskatta, såsom möjligen den av tjära eller kreosot, eller något annat.

Eller ska hon välja en doft som hon antar att männen tror att hon ska lukta, alltså den lukt som mannen antar att de borde uppskatta, istället för den de egentligen tycker om?

Vi är nu ute på ett erotiskt ingenmansland mellan skyttegravarna. Eld upphör julafton 1915, sedan dess den perforerad bliver som befunne sig kvar.

Självklart står jag på förnuftets sida. Det här med parfymer är bara båg. Den kompromiss jag skissade på ovan, den mellan tro och förhoppning är dömd att misslyckas. Både män och kvinnor lockas att frångå sin instinkt och förlita sig på de råd reklamvärlden ger och det är illa. Jag lovar att en svag doft av järnvägssliper i månsken är vad som får de flesta män att falla pladask. I alla fall de flesta män en kvinna som läst så här långt skulle tänkas kunna falla för.