Ett snabbt politiskt inlägg

I sossesverige är hantverkskunnande inget att komma med. Nej, högskoleutbildning ska det vara, oavsett vad detta kan komma att betyda. Alla (åtminstone 50%) ska gå på högskola, och då fattar man ju på vilken nivå den ska ligga när elever inte fattar vad procent är. Sverige kanske skulle liera sig med Nordkorea som vänland, i alla fall vad orealistiska utbildningsmål beträffar.

Misslyckas man med matten på högstadiet så kan faktiskt en anledning vara att man ger fullständigt fan i det, att man inte har talangen, inte bryr sig. Men man kan ju faktiskt ha en kompis som hjälper när det kniper, på samma sätt som en kompis kan hänga med som smakråd kan hon/han även hänga med som matteråd vid stora inköp. Tycker jag. Men inte Göran P. Gud bevare [inte] gödsvinet ifråga.

Men skiter sig matten på grundskolan, så bär det iväg till det s.k. individuella programmet på gymnasiet och först därefter gymnasiet. Du får itryckt samma grej tre gånger och har du inte förutsättningar och dessutom hatar det så handlar det om tre kurer ricinolja (för att använda Kalla Anka-retorik). Du får alltså fullt stöd från skolan i tre omgångar i ett ämne du skiter i och antagligen inte heller behärskar efter tre försök.

De som däremot gillar ämnet och har förutsättningar får knappast stimulans alls.

Så går det till när matematikkunnande har förvandlats till något alla måste plåga sig igenom. Lägg kraften på att låta eleverna göra det de vill. Få elever är skoltrötta -- de är teoritrötta!

Tänk om jag hade varit tvungen att pyssla med träslöjd fyrtio timmar i veckan. Tro fan att jag hade satt ett stämjärn mellan fjärde och femteryggkotan på Ronny (som trätönten hette).