Påven

Det är fredagkväll (ok, lördag morgon nu), så jag sitter och surfar igenom wikipedia:s webbförteckning över alla tiders påvar för att se hur många av dem som har varit bögar: Paulus II dog 1471 av en hjärtattack medan han smusslade i ändalykten på en page. Stackars pojke. Den unge killen alltså. Och hans efterträdare Sixtus IV var inte bättre han. Med 'bättre' avses inte läggningen som sådan, utan att personalen väl inte ska behöva suga av en utan att ens få ob-tillägg.

Skärpning Sixtus IV!

Fast allt det här var ju för femhundra år sedan och det i sig är fascinerande att tänka på. Syfilis lär ha fått sitt stora genombrott under det katolska jubelåret 1500 då hundratusentals pilgrimer samlades i Rom, vars befolkning då till en femtedel utgjordes av prostituerade och där påven Alexander VI agerade hallick (inte bög han, hade massa barn här och var). Detta virus (eller bakterie snarare) har sedan dess luffarschackshoppat från underliv till underliv och vete fan om det inte är i Baltikum de göttaste slemhinnorna tycks finnas nuförtiden.

Mitt intresse för kopplingen påve-homosexualitet börjar falna. Jag ser porträtten av dessa tämligen utmärglade maktens män och börjar så sakta snarare fundera över kopplingen påve-kroppsbyggning, eller mer konkret: hur många armhävningar gör en normalpåve?

Bänkpress är inte att tänka på eftersom visserligen de senaste påvarna säkerligen haft möjlighet att bygga upp privata gym och kanske till och med ha anställt en personlig tränare som med tuggummituggande käkar känt på de ynkliga påvliga bicepsen och till svar kanske fått en påvlig näve letandes i skrevet om inte denna reflexmässiga rörelse hunnit stoppas i tid - "just det, han är ju bara tränare".

Alltså, nuförtiden kan påvarna träna hur som helst, men på medeltiden fanns ingen bänkpress, inga löpband eller spinningcyklar, kort sagt gjorde dåtidens tortyrkamrar verkligen skäl för namnet, så för att göra frågan rättvis kan man inte komma dragandes med "hur mycket bänkar påven" utan det får bli "hur många armhävningar gör en påve". En enkel övning som varit sig lik sedan Adam försökte impa på Eva. På så vis kan man rättvist jämföra Formosus och Innocentius VII med såväl Gregorius XII som allas vår hedersknyffel Jan Pavel II, för att använda den senares lite hemvävda polska beteckning.

Intressantast är egentligen när han är nyvald. Den vita röken har knappt skingrats utanför skorstenen på det sixtinska kapellet. "Jag är påve" tänker påven. "Fan, jag är VERKLIGEN påve!" Adrenalinet är alltså på topp. Snart ska han visa sig för folkmassan på Petersplatsen. Snacka om att vara top-of-the-world. Erektion är bara förnamnet. Det är då påven borde tänka: läge att sätta pers. i armhävningar. Slänga mitran och ge järnet. Då, men inte när han ligger på sitt yttersta, då är det ointressant. Så hur många armhävningar tar en ny påve? Tio? Tjugo? Femtio? Fast han sticker säkert och runkar. Skulle jag ha gjort. Han hinner inte hitta någon röv innan det är dags att visa sig för folket.