söndag, juni 25, 2006

Flugor

Det ligger en död fluga på fönsterkarmen. Det finns många olika slags flugor, men med fluga menar jag det som en biolog mer korrekt kallar husfluga, ingen flashig customvariant, en vanlig tråkig fluga. Det måste vara den som ettrigt surrade för några dagar sedan, men sedan tystnade, eller kort och gott dog, kanske man ska säga. Det känns inte som att en poetisk omskrivning som 'tystnade' är särskilt nödvändig att använda för djur som har ett så intimt förhållande till bajs och sopor.

Den låg i en vrå av fönsterkarmen som täcks av en gardin och framför vilken det står ett bord. Så det var lite för omständigt att sjasa bort den och det löste ju sig själv efter någon dag eller så. Märkligt att dessa djur inte fattar vad som väntar. De surrar på utan att söka sig någon annanstans tills värmen, hungern, eller vad det nu kan vara, tar kål på dem. Men en eloge ska de ha: Flugor kan dö med stil. De ligger alltid upp och ned, med benen i vädret. Det ser coolt ut. Han dog med stövlarna på kan varje fluga säga om vilken som helst av sina artfränder, eller mer korrekt, med sugkopparna i vädret. Jag skulle gissa att det där inte har så mycket med filmstjärnekoketterande fasoner att göra, utan handlar om balans. I sin levnad slirar flugan omkring i lufthavet som en liten överlastad polsk Fiat, bara för att slå runt som en Mercedes A-klasse så fort suget i sugpropparna pyser ut.

En lägligare placerad fluga hade jag naturligtvis plockat med tidningen direkt. Flugsurr är inget man frivilligt står ut med ett längre tag. Möjligen att jag har en flugsmälla någonstans, men jag tycker det är något äckligt med att mosa flugare med smälla, som måste tvättas av. Att ta den med en tidning ger ju ett utmärkt tillfälle att verkligen slänga den där gamla tidningen som legat och skräpat så länge på golvet. Peter Wahlbeck är en annan tveksam flugsmällare. Jag har sett att han har en smälla med ett hål i mitten så att flugan ska få en ärlig chans.

Ett moraliskt problem med flugor uppstår när man tänker på dess härkomst. Jag vet inte exakt, nej, jag vet ens på långt när, men kan tänka mig att flugan som art har funnits i några hundra miljoner år. Vid en överslagsräkning kanske man kan tänka sig att den fluga man precis mosat var resultatet av en obruten följd av flera hundra miljoner fluggenerationer. Vilken är chansen för att ens släkt ska hålla ut så länge?

Titta bara på den berömda florentinska fustefamiljen de Medici.
De dog ut redan 1743:

http://en.wikipedia.org/wiki/Anna_Maria_Luisa_de%27_Medici

Så det hjälper inte alltid att kunna vältra sig i guld och lyx med allt vad det innebär av attraktionskraft för det motsatta könet för att säkra sin familjs fortlevnad. Och inte hjälper det att vara fluga med miljoner generationer i ryggen. Hux flux har en smackande tidningsswing stoppat denna uråldriga familjesaga. Ja, inte är världen rättvis. Mest orätt just nu känns det att se alla dessa söta 18-åriga tjejer gå omkring med åtsittande jumprar, och veta att de alltid förblir just 18 år, medan vi andra, vi åldras för var dag som går.