As times go by

I varje ögonblick så lyser solen över precis halva jordens yta. På den sidan är folk vakna och folk lever sina liv. På den andra är det natt och folk sover gott, får man hoppas. Men jorden snurrar och förr eller senare är det dags för vissa att gå och lägga sig, medan andra åter stiger upp.

När man någon gång under de sommardagar som snart är i antågande får möjlighet att gå upp tidigt och ta en promenad, säg vid femtiden, slås man av att det mönstret i någon mån är satt ur spel. Det är fullt dagsljus ute, ändå är man så gott som ensam, nästan alla andra sover. Luften är frisk och klar, det är ingen trafik och åtminstone jag kan inte låta bli att tänka att det känns som att jorden i denna stund har fått en liten frist. Den är fri från människan, från nedsmutsningen, från förstörelsen av livsmiljön. Bilisterna har inte vaknat än, dagens nedskitning har ännu inte satt igång.

Men tanken är bedräglig för miljöförstörningen pågår i skift. Alltid är det något jävelskap på gång någonstans på jorden. När europeerna slutat stå i bilköer för dagen då är det dags för brasilianarna att hugga ner sin regnskog och när de har lagt sig, ja, då tar kineserna vid, och så vidare i en evig karusell. Det tar aldrig slut.

På något sätt skulle det kännas skönare om det istället hade varit dag och natt samtidigt överallt på jorden. Kanske att solen hade fungerat som en lampa. Ett klick och det är dag på hela jordklotet på samma gång. Tolv timmar senare: ett klick och det är natt. På så sätt skulle allt som händer hända när man var vaken, man kan sova lugnt och veta att förödelsen åtminstone inte pågår bakom ens rygg.

Fan ta IKEA!

Hade jag inte varit dumsnål nog att köpa en väggklocka där nyligen för bara 19 spänn hade jag somnat fortare och ovanstående dystra tankar om tiden skulle aldrig hunnit dyka upp i huvudet.

Jag trodde att jag hade köpt en billig fast ändå tyst klocka, men insåg att dom jävlarna på IKEA måste ha provat ut hundratals klockor av samma modell för att sedan välja ut de allra mest osedvanligt tysta exemplaren att skylta med i affären. Inte alls som den jag köpte.

Sekundvisaren på den gav ifrån sig ett taktfast tickande direkt när jag satte i batteriet. Kinesisk sekundvisetortyr visade det sig, alltså inget ljud man märker till vardags, men så fort man ska försöka sova så tycks ljudet så högt att det nära nog ekar mellan väggarna och naturligtvis håller en vaken och, om man till slut somnar men råkar vakna till, hindrar en att somna om.

Idag straffade jag klockan genom att slita sönder den i sina ömkliga plastiska beståndsdelar. Det fanns inget av minsta värde i den, om man inte ska räkna en pytteliten kopparspole, som i ärlighetens namn inte ens den mest snikna av de koppartjuvar som nuförtiden rycker loss och sliter åt sig all koppar de kommer åt, från ärgade stuprör till hela kyrtak, skulle befatta sig med.

Nu har jag köpt en ny klocka och satt upp den i köket. Ingen sekundvisare denna gång. Jag är ju ändå van att koka mina ägg på en höft. Minutrar får räcka.