His arm was her leg

Ja jösses! Är det inte en av de bästa låttitlar världen skådat: 'His arm was her leg'?

Jag får den inte ur skallen. Inte helt otippat rör det sig om en låt med gruppen Throbbing Gristle, en grupp vars namn på svenska kan översättas till "pulserande brosk" kan ju inte vara helt fel ute. Mig veterligen finns inte låten annat än på de otaliga live-kasetter som är, eller åtminstone var, i omlopp. Jag är inte speciellt intresserad av att höra låten, men titeln väcker en del tankar.

Det låter på ett rent konkret plan jobbigt att dela extremiteter med varandra, oaktat möjligheten att de båda inblandade inte är de såtaste vänner.

Det är naturligtvis en begränsning att dela på kroppsdelar, men hur vore det tvärtom, vilken skulle fördelen vara att ha en kroppsdel extra? Alltså konkret, om man fick välja -- och det är inte långt borta innan en tv-kanal nära dig ger dig denna möjlighet -- vilken extra kroppsdel skulle man välja att få om man fick chansen?

Låt oss slå fast att de flesta kroppsdelar antingen finns i enkel uppsättning eller i par. Även fingrar, tår och tänder, som det ibland tycks vimla av, uppträder i par, om man tänker efter, och underliggande begrepp som celler och hårstrån faller också utanför definitionen, så som jag tänker mig den. Kroppsdel i det här fallet är något som kan tänkas hämtat ur en instruktiv bilderbok av den typ Richard Scary skrev på 70-talet, något en fyraåring fattar: mjälte, ringfinger, öga, o.s.v.

I ett första skede tänker man kanske att det bästa vore att dubblera något vi alla har ett av, snarare än att förse sig med ett tredje exemplar av något. Om en tredje av någonting känns mer eller mindre lockande beror kanske i hur grad man är en "samlare" till sin personlighet. Jag samlar gärna på mig tidningar och har svårt för att slänga dem. Ju glättigare de är, ju finare papper och ju snyggare tjejerna som finns på bilderna däri är, desto svårare att slänga. Kanske skulle jag falla för frestelsen att få en extra lilltå fastän jag redan har två som jag knappast använder (vad jag inbillar mig). Det låter oroväckande.

Men hur är det med dubletterna?

I ett försök att vara listig skulle valet kanske falla på att önska sig ett extra hjärta. Det är ju bra märkligt att ett av kroppens viktigaste organ inte har någon dublett. Får man en hjärtinfarkt så skulle det andra hjärtat hålla ställningarna tills man får läkarvård. Men så enkelt är det ju inte. Kroppen anpassar sig efter hur den används. Med två hjärtan lär båda slappa till sig och sammanlagt inte vara starkare än ett enda. Resultatet blir att hjärtinfarktsdöden bara blir än mer ångestfylld: Det första hjärtat pajar och man får fem-tio minuters kvalfull väntan tills det andra hjärtat sprängs av överbelastning. Så brukar det gå till när siamesiska tvillingar dör. Den ena dör och den andra dras med efter några minuter eftersom hjärtat inte orkar dra runt dubbla lasten.

Tungan är väl inte så mycket att snacka om, därför raskt över till kuken. Huggormar lär ha två stycken. Det finns mindre vulgära namn på organet, men om man suktar efter två stycken, så känns det namnet i högsta grad passande.

Det lär vara svårt att komma åt att använda båda på en gång och ångesten över att överhuvudtaget inte få sex skulle kommas att bytas ut mot den mer svårbotade stressen det innebär att inte få ha sex med två på en gång. Och om man ändå fick till det kan man tänka sig en uppsjö med varianter att älta hos en terapeut. Varför den ena är större/kommer före/erigeras starkare o.s.v. än den andra, vem av tjejerna som ska smaka på vilket organ och hur jävla sura de skulle bli oavsett. Samma invändningar gäller naturligtvis för kvinnor och deras könsorgan.

För en inbiten onanist kan det dock vara en fördel att ha två organ att alternera mellan, men det är ju inte den framtiden man strävar efter.

Här infinner sig genast alternativet att få ett organ man inte redan har. Nu tänker jag inte på en svans att vifta med, ty vanligen visar vi vår patetiska lydnad mot överordnade nog så bra utan en sådan, utan något det andra könet har. Äggstockar och testiklar i all ära, men en fitta alternativt kuk smäller naturligtvis högre. Här tänker jag mig definitionen generösare: hela paketet: vagina, kittlare, allehanda läppar (oavskurna av skenheliga klåpare) eller scrutum+glans+penis i andra fallet.

Sniglar är utrustade så. De glider omkring i sitt slem, kopulerar med sig själva och käkar ett och annat salladsblad däremellan. Kanske är det därför de inte kommit längre i sin utveckling.

Alla extra organ utanpå, som en arm till, ett ben, eller liknande, skulle nog vara en stor social belastning som inte vägs upp av fysiska fördelar. Vi vill ju alla smälta in i mängden. Det har funnits folk med rester av döda tvillingar på sin kropp som valt att ta livet av sig av denna anledning. Detta långt före de möjligheter dagens plastikkirurgi ger.

Men vad sägs om ett extra öga i nacken, som man när det behövs av sociala skäl kan kamma över? Det är fascinerande hur enkelt det på ett abstrakt plan är att tänka sig att kunna se 360 grader, runt hela huvudet, men hur omöjligt det samtidigt är, rent konkret, att föreställa sig just detta vidvinkelseende.

En hjärna till är hur som helst inte att tänka på. Det är nog svårt att hålla reda på en enda.