Femmilen

Det är naturligtvis så att man blir extra förtjust i idrotter som man själv har en viss fallenhet för. Det hindrar inte att jag som den otaktiska och bollsinneslösa person jag är att se fram emot fotbolls-vm i Tyskland, kanske framförallt därför att jag tjusas av ruljansen runtom, de mobila bordellerna, förbrödringen supportrar emellan -- jag var nere på plats i Italien 1990 och det var en fantastiskt trevlig stämning emellan oss svenskar och skotska supportrar (samma grupp) och den italienska lokalbefolkningen -- allehanda mygel (som att lottningen till vm-90 lär ha varit riggad genom att de plastbollar innehållande nationsnamnen som Sophia Loren drog ur skålen var antingen varma eller kalla), och allsköns taskspeleri som hör till det som gör oss människor till ett udda fenomen i planetens fauna och att meningen nu blev så jävla långa att den mest inbitna svensklärarinna skulle ta av sig glasögonen, gnugga tinningarna innan hon bistert konstaterade att grammatiken farit överbord såsom provianten på ett stormridet fartyg i ett Tintinäventyr och att det enda som kunde få ett slut på eländet var en vanlig punkt.

Så jag har alltså fallenhet för uthållighetsidrott, löpning närmare bestämt. Maraton är favoriten. Det är en rätt kul känsla när man springer en halvmara och blir irriterad för att det tar slut så fort. Nåväl, man vänjer sig vid allt. Men jag kommer aldrig att vänja mig vid att femmilen ska ha masstart. Det är tamejfan perverst. Jag gillar att se på Tour de France, men undviker nogsamt alla trista platta etapper. Det är inte speciellt kul att se fyra-fem timmars fiscykling som mynnar ut i en meningslös spurt. Det är uppför Mont Ventous och Alpe d'Huez det angörs (felstavad franska, jag vet), där spurtmesarna blir avhängda med stora klasar med minuter. Rättvisa skipas.

Men så ser man femmilen i OS och inser att skiten inte avgörs förrän med en spurt efter 49 km. Det är fanimej bedrövligt att en lurpassande italienare ska kamma hem ett guld som borde vara vikt för en snorfrustande kraftkarl av okänd nationalitet (oväsentligt).

Det snackas om att sporten har blivit mer tv-vänlig. Kanske för packet som följer dokusåporna, men för en vanlig tänkande person känns det inte så tv-vänligt att tre timmars gastkramande spänning har reducerats till en minuts kamp mellan klåpare som inte har nog med fysik att dra av egen kraft.

Men ok, jag förstår att sponsorerna vill ha sitt. Varför inte kräva att all damidrott ska utövas naket?