The black hit of space

Tur att man inte bor i Japan. I programmet musikjournalen i P3 hörde jag den pissiga Idol-låt som toppat försäljningslistorna där borta i tre år. Hur kan en låt toppa listorna i tre år? Det är ju en evighet. Har det något att göra med någon slags trög stillsam österländsk livsstil att göra? Om det nu finns någon sådan. Japaner är väl snarare kända för magsår än lugn och ro numera. Det kan i alla fall inte ha och göra med österländsk visdom, för låten var precis lika jävla korkat dålig som vilken som helst av Darin, Agnes och allt vad de kan heta. Vilken mardröm att inte kunna komma undan en usel låt i hela tre år.

Rekordet innan i den vägen hörde jag av en som jobbade i Norge. Det landet är ett litet svenskt lydrike vad kultur beträffar: svenska filmer gör lika stor succe där som här och musik likaså. Dock sker det med en viss fördröjning. För några år sedan hette sommarplågan i Sverige 'Fiskarna i havet'. Man hann bli rätt trött på den efter en sommar. Så också han, som firade semestern här. Men i Norge var den istället den stora höstlåten. Dubbelt så lång plåga med andra ord.