Uppochner

Lustigt. När ordet 'och' står ensamt är det en självklarhet för mig att ch-delen ska uttalas som ett k, men så fort ordet bäddas in med andra bokstäver runtom, som i ordet 'uppochner', så tycks det lösas upp i konturerna, identiteten som besynnerligt undantag i den svenska uttalsdjungeln sätts ifråga. Fragmentet 'ch' ser nu ut att anbefalla den påbörjade ansats till spottsamlande så som uttalet är i ord som 'choklad' och 'chock'.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om. När jag nyss stekte en hamburgare råkade brödets ovandel med dessa små vallmofrön som jag inte kan tänka mig har någon annan funktion än att just göra det enklare att hålla reda på ovan- och undersida (inte fan smakar de något särskilt i alla fall), denna ovandel råkade hamna nederst, under den inte fullt 100%-iga nötköttburgaren och genast var det något i mig som kommenderade halt. Jag dekonstruerade hamburgaren (i köket anser jag mig vara en konstnär och får följaktligen lov att använda obegripliga konstkritikfloskler), monterade alltså isär bröd och burgare och satte dem på sina rätta platser.

Men vänta, vän av ordning frågar sig varför. Rent estetiskt skär det sig visserligen att betrakta en hamburgare med vallmofröna ner, men jag är ingen utpräglad estet och vill helst inte tro att det har med uppfostran att göra heller. Fröna neråt ger mig alltså inte ångest på något sätt. Något säger mig helt enkelt att en uppochnedvänd hamburgare omöjligt kan smaka likadant som en rättvänd. Kanske blir den godare. Den möjligheten finns, men jag vill inte prova: nya smaksensationer sparas på känt Svensson-manér till utlandsresor.

Nästa gång jag korsar gränsen ska jag genast kliva in på närmaste McDonalds, beställa en hamburgare, oförskräckt vända den upp och ned och ta en lysten tugga och känna efter hur den smakar. Jag föredrar att vända den upp och ned själv, för även om man som utlänning och därmed potentiellt underlig typ lättare kan komma undan med att beställa just "En uppochnedvänd hamburgare, tack" är risken stor att språket sätter käppar i hjulet och att de inte förstår vad jag menar och teckenspråk skulle nog snarare förvirra än underlätta.

Jag kan alltså gott tänka mig att själv, så att säga, lägga det sista händerna på konstverket, utföra det sista penseldraget som förvandlar den rättvända burgaren till en uppochnedvänd. Man utför ju redan gratisarbete åt McD när man plockar bort brickan efter sig, så varför inte.

Tanken på att smaken är annorlunda uppochned kommer sig av att smaklökarna ju är fördelade på ett inte helt lättbegripligt sätt på tungan. Det hela är antagligen en rent symmetrisk historia, precis som det mesta är i vår kära kropp, eller som mycket är i alla fall. Höger-vänster-symmetri alltså, inte uppochned. Det borde betyda att smaklökarna förblir lika stimulerade om jag roterar burgaren ett halvt varv, men vänder jag den däremot uppochned är frågan vad som händer.