Polanski

Då var det plötsligt Polanski-kväll i Sveriges television utan att någon från något håll meddelat detta. Den lille polacken har med en dåres envishet vägrat att tala om vad som egentligen hände honom i slutskedet av det andra världskriget då han drev omkring på den polska landsbygden, en föräldrarlös judisk pojke som bara ville överleva. Man kan väl gissa att det går att leta sig tillbaka hit om man vill analysera hans förkärlek till det makabra.

Min franska är inte den bästa, men så mycket vet jag att 'Cul-de-sac' kanppast betyder djävulsk gisslan, snarare 'återvändsgränd', änden på säcken så att säga. Hur som helst spelar inte detta någon roll, det är en av hans mest sevärda filmer. Jag gillar gangstern som jag tror spelas av Lionel Stander. Jag är trots imdb lite osäker på den punkten, men om nu någon ser filmen och mitt minne inte sviker mig så gillar jag högst påtagligt gangstern med skadad hand som därför steker ägg med vänster hand, ungefär så. Tror att han var med i 'Flykten från New York' också fast nu protesterer imdb å det vildaste. Det verkar som om jag blandar ihop honom med Ernest Borgnine.

Mina Polanskifavoriter, för de är två, är det av vitt skilda skäl och är väldigt olika i stilen.

'Flickan och odjuret' är något av ett kammarspel, en argentinsk tortyrbödel konfronteras med sitt offer många år senare. Ruggig, känslosam och omöjlig att skaka av sig.

'Che?', en på pappret helt meningslös medelhavsbuskis komplett med en tafsande Marcello Mastroianni och en surrealistisk toplessymfoni. Lekfull är ordet. Skräp tycker andra.

Lite senare:

När jag tänker efter så vet jag egentligen inte vad ett kammarspel är. Låter lite som Strindberg. 1800-tal. Någon med rufsigt skägg skäller ut en sin fru och gråter senare ut hos kvartershoran. Jag hade inte helt fel. Ett kammarspel är ett "tätt" drama med få personer som konfronteras i ett litet utrymme, alltså förslagsvis ett rum.

Rätt sjysst dramatiskt koncept måste jag säga.