Heja Loa!

Måste erkänna att jag alltid ansett Loa Falkman mer eller mindre vara en tönt. Konstigt, förresten, att jag genast lägger mig i någon slags försvarsställning när jag bara framför ett så självklart påstående. Ett plus ett är lika med två: Loa är en tönt! Så var det med den saken. Men i går var han lysande. Jag hade den dåliga smaken att inte stänga av tv:n efter På Spåret -- som jag nyss fick reda på har en publik på i genomsnitt rätt häpnadsväckande 59 år! -- och genomled Nisse Hult-skräpet. Men Loa var lysande som fyllo! En gnagande oro infinner sig om att han axlar fyllots mantel så väl eftersom han kanske är ett själv. Eller är det bara mitt missunsamma undermedvetna som inte låter Loa äras för en sjysst skådisinsats utan att direkt dra ner honom i skiten genom lumpna insinuationer?