Gnäll

Jag har varit inne på den femtioelfte bloggen nu i afton och har sällan känt att jag vadat i så djup skit. Mest tjejer som beskriver sin handväska, eller sin drömhandväska, sin kompis handväska, eller sin morsas handväska eller, ja, ni förstår. Det kliar i fingrarna att lägga in oförskämda kommentarer, men man vinner sällan någonting på sådant beteende. Men det är svårt att tro att vi tillhör samma släkte, handväsketjejerna och jag.

Mest irriterad blir jag på tanken att om jag skulle slänga in ett dräpande inlägg och fråga vem fan som bryr sig om handväskor och om ingen vettig tanke ilar förbi som en skrämd mus i deras skalle, ja då är det jag som får skit, då är det jag som är ett känslokallt pucko. Ja, då är det jag som inte kan njuta av livets små godbitar, som inte kan skärma av obehagligheterna i världshändelserna och bara njuta av den lycka som endast en märkeshandväska av tvivelaktig kvalitet kan ge mänskligheten. Det är åtminstone vad jag antar.

Det finns puckokillar också, men som alla vet är de inte lika verbala. Medan vi andra kollar bloggar åker de skoter och tuggar i sig rått renkött. Hyvä päive, eller hur man säger.