Fair play

Jag glor på skidåkningen: 15km klasisk +15 fristil herrar i OS i Turin. Det blir så mycket tråkigare med jaktstart. Alla ligger och lurpassar, inget händer. Men så bryter en åkare staven. Det dröjer inte länge innan han får en ny stav från en funktionär, antagligen från ett annat land. Man hjälper varandra, nästa gång kan det vara en åkare från det egna landet som behöver hjälp och får det av någon annan. Egentligen inget att höja ögonbrynen inför, det borde vara en självklarhet.

Men så kommer jag att tänka på när jag som representant för min dåvarande arbetsgivare deltog i Chalmers arbetsmarknadsdagar. Man stod i ett bås och skulle vara allmänt trevlig och svara på allehanda frågor som nyfikna teknologer ställde. Påfallande ofta var det studenter som läste på industriell ekonomi-linjen som var framme och frågade. För den oinvigde kan man väl säga att den linjen är en blandning av teknik och ekonomi och drar till sig folk med karriärambitioner.

Vårt företag hade en lista där den intresserade kunde skriva upp sig för att få en praktikplats under sommaren, men det var personalchefen som hade listan och hon skulle inte komma förrän efter lunch. Jag bad därför tre I-teknologer (industriell ekonomi) som ville skriva upp sig att återkomma.

Och de återkom, men bara två av tre. "Och er kompis" frågade jag "ska ni inte skriva upp honom?"
"Nej, han får skylla sig själv om han inte är här!" löd svaret.

Idioter.

Självklart strök jag deras namn i listan, när de hade avlägsnat sig.