Filmfestivalen: Blä för 'Om gud vill'

Jag har sett fyra filmer hittills, av varierande kvalitet. Under det tiotal år jag sett festivalfilmer har publiken alltid pliktskyldigt applåderat även om filmen varit helt värdelös. Enda undantaget var en helt obegriplig och pretentiös svensk kortfilm som gick som förfilm för ett antal år sedan. Den gånger vred man sig i stolen och besökarna i salongerna log mot varandra efteråt efter den här plötsliga tysta överenskommelsen att just vara tysta.

Men igår var det dags för den första applådfria filmen. Det var en film som redan blivit omskriven, en svensk film som ännu inte haft premiär, den går upp nästa fredag, men redan fått hyfsat mycket publicitet: ’Om Gud vill’, regisserad av sångaren i Infinite Mass, den internationellt erkände musikvideo- och reklamfilmsregissören Amir Chandin (stavningen är högst troligen inte korrekt men jag orkar inte kolla upp den eftersom det gör detsamma eftersom jag aldrig kommer att behöva skriva namnet igen efter detta magplask) och med honom själv och Cardigans sångerska Nina Persson i huvudrollerna.

Det mesta av dialogen var på svengelska, eftersom NP spelade en finsk tjej som inte kunde svenska, trots att hon underligt nog bröt på småländska. Det framgick inte i filmen, men man får väl förmoda att hon någon gång tidigare i livet fått en skiftnyckel modell större i huvudet. Han, AC, pratade svenska utan brytning fast han var en nyanländ invandrare som snart skulle plocka hit sin fru. Gud så uselt hon spelade. Gud så uselt han spelade. Loffe var med i en lågmäld biroll. Han sade inte ”Hehe” en enda gång, säkert något som redigerats bort digitalt, jag tror att det är ett talfel han har. Filmen stod stilla mest hela tiden eftersom det inte fanns något som förde handlingen framåt. Manuset? Tja. Några lite tokroliga inslag, eller åtminstone ett, några logiska luckor och så verkar det till slut ha satts i händerna på en entusiastisk dramaklass från högstadiet som klottrat till några osannolika händelser med replikskiften i samma anda samt ett praktfullt kalkonslut där allt visar sig vara en dröm.