Radio Babylon
Alla kommentatorer i radio och tv under vinter-OS, och säkert också bloggkommenterandet, tycks tränga sig in i ens inre liv. Jag hade en dröm i natt om att inte bara jag, utan sammanlagt tre personer -- vilka de andra två var minns jag inte -- blivit inbjudna att kommentera Fröken Ur live i Sveriges Radio.
Jag tror att Sveriges Radio kopplar in Fröken Ur i p1 strax innan tolvslaget, innan dagens dikt. Fast vänta nu, tolvslaget markeras ju av klockklämtande. Någon annan tidpunkt är det nog. Hur som helst rör det sig i verkligheten bara om en kort sak på runt tio-tjugo sekunder eller så. I drömmen var inslaget förlängt till åtminstone ett par minuter. Plågsamma minuter kan jag säga. Jag tror ingen av oss fick något vettigt sagt.
För att öka på förnedringen, eller om det var av något annat skäl, så fick vi efter sändningen en pappersutskrift med vad vi sagt, vilket inte var särskilt mycket och framför allt inte av någon högre kvalitet. Antagligen lade dom jävlarna på Sveriges Radio ut dravlet på nätet också, men drömmen gick inte in i sådana detaljer.
Istället svävade den i vanlig ordning ut åt helt andra håll. Plötsligt satt jag på ovanvåningen i en dubbeldäckare i London och försökte förgäves dra i stopsignalslinan utanför Paddington Station. Sedan vaknade jag.
Jag tror att Sveriges Radio kopplar in Fröken Ur i p1 strax innan tolvslaget, innan dagens dikt. Fast vänta nu, tolvslaget markeras ju av klockklämtande. Någon annan tidpunkt är det nog. Hur som helst rör det sig i verkligheten bara om en kort sak på runt tio-tjugo sekunder eller så. I drömmen var inslaget förlängt till åtminstone ett par minuter. Plågsamma minuter kan jag säga. Jag tror ingen av oss fick något vettigt sagt.
För att öka på förnedringen, eller om det var av något annat skäl, så fick vi efter sändningen en pappersutskrift med vad vi sagt, vilket inte var särskilt mycket och framför allt inte av någon högre kvalitet. Antagligen lade dom jävlarna på Sveriges Radio ut dravlet på nätet också, men drömmen gick inte in i sådana detaljer.
Istället svävade den i vanlig ordning ut åt helt andra håll. Plötsligt satt jag på ovanvåningen i en dubbeldäckare i London och försökte förgäves dra i stopsignalslinan utanför Paddington Station. Sedan vaknade jag.
posted by vaskrensarn at 11:19 fm
3 Comments:
*S* ja du dessa drömmar vi har på nätterna, endel är riktigt märkliga svår begripliga. Vad tror du din dröm vill dig då?
Min tolkning:
Att jag lämnar meningslösa kommentarer till meningslösa blogginlägg medan tiden rinner genom fingrarna. Ja någon optimist har jag väl aldrig varit. Hahaha!
Kanske en fingervisning om att jag längtar efter det meningsfulla i tillvaron. Detta ska inte missförstås. Jag är inte på något sätt nedstämd. Men vi är här av en slump och jag kan inte riktigt förstå vitsen med det hela. Mer Samuel Beckett än Jesus Kristus alltså.
Har du läst Naiv.Super av Erlend Loe? Känns som ni kan ha något gemensamt av ditt svar att döma.
Skicka en kommentar
<< Home