Sign 'o' the times

Detta jävla Microsofthärke! Fy fan vad windows är uselt! Inte nog med att skiten frestade mitt tålamod så till den milda grad när jag ville stänga av datorn att jag helt sonika ryckte ur sladden så att någon lockfil eller liknande hindrade ljudkortet från att komma igång, windows med sin usla felletning gav mig ingen hjälp. Två månader utan musik på datorn, inget ljud överhuvudtaget, men så tog jag mig i kragen. Sökning på nätet och lite tur och ett par timmar senare fungerar allt som det ska.

Så, nu sitter jag med nedladdad Prince i hörlurarna och inser hur bra han är, eller åtminstone var. Det gick ett rykte då det begav sig, runt åren då åttiotal blev nittiotal, tror jag, att Prince var så frenetiskt produktiv att den konservativa och alltid lika korkade skivindustrin inte hängde med. I ett furiöst tempo lät han spela in låt efter låt och hade till slut bortåt 800 färdigmastrade låtar lagrade i ett kassavalv, färdiga att pytsas ut i lagom takt medan Prince själv låg på någon beach och pimplade drinkar. Tyvärr har tiden visat att det inte vara sant.

På tal om åttiotal närmar sig Palmemordet raskt sitt 20-årsjubileum. I Aftonbladet kommer sensationella uppgifter om att DNA-spår på Palmes rock -- mördaren klappade honom på axeln just innan skotten föll -- med dagens teknik möjligen skulle kunna identifiera mördaren. Men varför ödsla kraft på det, Christer Pettersson är ju död, och just därför, vänta några år tills tekniken hunnit ikapp Jurasic Park och klona fram en ny Christer Pettersson istället. Han hade onekligen ett unikt underhållningsvärde. Vem minns inte historierna om hur han likt en påtänd Kallur-syrra hoppade över disken på systemet och försåg sig med starksprit?

Men Christer är död, systemet har fått den självbetjäning han sådde fröet till och vi skriver 2006.

Med tanke på det ovanstående: det är besynnerligt att ingen har försökt skjuta Bill Gates än.