Högt och lågt

Nu är det dags att utse pristagare i sveriges radios romanpristävling. En jury är utsedd. En deltagare är gamle robinsondeltagaren och fullmäktigeledamoten i göteborgs kommun Jochen Schützdeller. Ingen skugga över honom. Han fixar det jättebra. Men jag blir så less på svaret som deltagarna ger på frågan om varför de läser böcker. För det är så mycket skitsnack: böcker som en lösning på gåtan om vår tillvaro på denna planet. Böcker som nästan något oumbärligt för att överleva.

Skitsnack.

Själv läser jag böcker för underhållningens skull. Men den anledningen är tydligen alltför simpelt. Ändå fördrar jag böcker som i mångas ögon är komplicerade och svårtillgängliga: Borges, Sebald, Beckett, Calvino (för att med näsan i vädret rabbla upp några "fina" namn). Å andra sidan ser jag ingen direkt mening med livet (ska inte misstolkas: döden är inte heller meningsfull) och jag antar att de som ser en högre mening med allting känner ett behov av att puffa upp läsningen till högre sfärer av meningsfullhet.

Jag bävar inför att behöva tillskriva vardagens vedermödor mening. Att runka eller att äta smågodis, ska det behöva motiveras på samma skitnödiga sätt som läsning?