Lycka skir som en lövtunn mintkaka

Lycka och framtid hör bättre ihop med explosiv mat än med lindblomste och flydda hågkomster.

Hur som helst:

Jag ser nästan aldrig på MTV. De visar ju mest skit och dessutom var grejen förr i mångt och mycket att hela Europa såg samma videor. Men det var ju ett tag sedan. Förresten är det direkt stötande att kanalen inte bytt namn med tanke på hur sällan de verkligen visar musikvideor numera.

Jag skriver sedan flera år 'mejl' istället för 'mail'. Det tog bara några veckor så hade man vant sig, antagligen därför att man skriver ordet så ofta. Men numera ser jag tack vare MTV:s degenerering musikvideor så sällan, hyr inga filmer i form av videor längre och tänker överhuvudtaget knappt på dessa löjligt klumpiga plastrelikter från ett svunnet 80-tal som står och samlar damm i en hylla bredvid tv:n, att pluralformen 'videor' så sakteliga börjar ligga konstigt i munnen igen.

Ordet har böjts tillbaka till det ursprungliga, nästintill högtidliga, eller åtminstone lite märkvärdiga ordet 'videos' inne i min skalle. Märkvärdigt i alla fall i munnen på den finnige glasögonkillen på högstadiet, vars familj alltid skulle vara först med att köpa och visa upp statusprylar och hade så lite distans att de prompt måste påpeka att de "reste till Spanien" på semestern istället för att komma med den mer exakta och aningen simplare upplysningen att de åkte på charter till Mallorca.

Men så råkade jag se en riktigt bra video igår kväll. En hypnotiskt malande låt ackompanjerad av en likaledes fängslande video. Och ändå var grundkonceptet riktigt simpelt: Bandet spelar på en underifrån belyst scen omgivna av ett kupollikt himlavalv av vita strålkastare. Bakgrunden är svart. Kameran sveper runt, runt gruppen. Det är först idag som jag listat ut varför videon sög tag i en på ett så fantastiskt sätt. Det är nämligen först idag jag lyckats ta reda på vad det var för låt.

Gruppen var enkel. Det var Jane's Addiction. Det stod i vanlig ordning längst ner i bildrutan på slutet av låten. Jag kände till gruppen sedan tidigare och att Dave Navarro spelade med dem, men jag har mig veterligen aldrig hört något av dem. Låten var en av tio som spelades eftersom de hade anknyning till D.N. och/eller frugan hanses: Carmen Elektra.

Nåväl, jag läste i tidningen Sex för några nummer sedan en intervju med den amerikanske journalist (det var väl förresten han som var med i Kobra förra veckan. (Neil Strauss?)) som skrivit en längre artikel/bok om D.N. som under den tiden tydligen satt inåst i sitt hus och i stort sett bara hade kontakt med omvärlden via denne journalist, sin heroinlangar och pizzabudet. Men han har tydligen kommit på fötter sedan dess.

Bandet var som sagt känt, men låttiteln föll snabbt ur minnet efter att den synts i rutan och ingen hjälp fick man heller av pisskanalen MTV som inte har några låtlistor utlagda. Men med lite vimsande på nätet gick även den att vaska fram: 'Just because'. Tyvärr har det gått sämre med att hitta och ladda ned den, annat än i en lågkvalitativ variant.

Och varför var låten så hypnotiserande? Jo, idag lyckades jag se videon på nätet och med den kassa bandbredd jag har så hackade den hela tiden. Videon förvandlades till en tämligen trist samling stillbilder. Borta var rörelsen. Igår, på tv:n, mindes jag att kameran svävade runt, runt gruppen, hela tiden åt samma håll, naturligtvis hela tiden med snabba klipp, men nu när den var upphackad i stillbilder så fungerade den inte alls.

Hade videokameran bytt håll då och då, så hade det heller inte fungerat, men när allt hela tiden snurrade runt åt samma håll blev effekten ungefär som jag misstänker att den är för ett marsvin som traskar runt i sitt hjul (även om MTV-hjulet snurrade horisontellt, så att säga): bedövande.

Det var under alla omständigheter en fantastisk låt och bäst av allt: jag var helt oförberedd. Det var ett lyckopiller när man minst av allt anade det. Då tar det som bäst. You cant hurry sköna musikupplevelser. Man är ju så van att sköljas över av det deprimerande skval som ett kapitulerande p3 vräker ut. Dessutom så kom det gnistrande ljuset denna gång från MTV. Lär inte hända igen detta decennium.