Likadana kläder

En fråga som man aldrig törs ställa och som därför aldrig får ett svar är hur det är ställt med ens föräldrars sexualliv. Vid närmare eftertanke vill man nog inte veta heller. Underligt nog, eftersom detta är den enda ofrånkomliga kopplingen man har till dem. De knullade någon gång när sextiotalet sjöng på sista versen och -- simsalabim -- här sitter jag och bloggar.

Men visst kan man se hur det är ställt genom att iaktta det sociala spelet. Här tänkte jag på ett tankfullt sätt linda in mitt budskap, men som den medvetna pedagog jag är så vet jag att man inte ska vänta med att framföra det man vill ha sagt, så här är det:

När ett par har börjat skrida omkring i likadana kläder, ja, då har de även slutat att ha sex med varandra.

När alltså de gamla tu styr kosan mot GeKå:s och inhandlar två exemplar av alla plagg, som naturligtvis väljs av funktionella och praktiska skäl, då är detta inget annat än en symbolisk kastreringsritual. Detta är västerlandets antipodiska motsvarighet till afrikanernas fallosbejakande initialriter i ungdomens dagar.

Genom att klä sig i likadana plagg så försöker de okåta gamlingarna gå upp i varandra, sudda ut och förneka de olikheter som utgjorde grunden för den attraktion som en gång förde dem samman.

Hu!

Nu kunde detta sjunka ihop till en bitter sufflé, men varför inte blicka framåt istället, mot den tid som komma skall. Alltså, vilka par som man känner eller har stött på, kommer -- om några år eller ett halvsekel -- att gå omkring i likadana trista kläder?

Värsta fotsida paret jag stött på var nog på Roskildefestivalen -00(?). Alla gjorde upp planer om vilka band som skulle ses, planer som naturligtvis omintetgjordes allt eftersom ölen rann ner och man kastade ankar på okända breddgrader. Men dessa tu, varav killen med sin imponerande noggrannhet hade tjänstgjort som minröjare för FN i Bosnien, missade inte en konsert. Inte en detalj i schemat rubbades.

Stark unisexvarning på dessa två utfärdas härmed.