Giro di Vättle härad

Jag har vissa rundor som jag brukar cykla när jag tränar. En går genom den gudsförgätna hålan Gråbo. Det är inte mina ord (fast jag naturligtvis instämmer). Något i den stilen stod nämligen klottrat på informationskartan om tätorten Gråbo som Lerums komun låtit sätta upp strax intill infarten, fast mer desperat: "jävla skithåla", eller något i den stilen. Jag vet inte om det står så längre. Jag har inte sett det på ett tag. Antingen är det borttvättat, eller så håller jag numera sådan exeptionellt hög fart förbi tavlan att det undgår mitt tunnelseende.

Varför heter det "tätort" förresten? Jävla fånigt byråkratord! Antingen är det väl en ort eller så är det inte en ort. Det är just sådana där grejer man skäms över inför jorden övriga befolkning, att staten avlönar tjänstemän som hittar på ord som "tätort", eller som på skolverket, någon idiot som hux flux bestämmer att det inte längre ska heta "årskurs" utan "skolår" istället. Och så måste man trycka upp nya papper, böcker, material av vad slag man kan tänka sig där det gamla ordet bytts ut mot det nya. Dyrt som fan. För att idioten dessutom ska få lön måste naturligtvis en lärartjänst dras in någonstans istället. Det är ett nollsummespel, tro inget annat. Ok, det är väl bara i Bullerbyn som sådana enkla samband finns. Men skolårs-idioten lär inte jobba gratis.

På tyska finns ordet 'Tatort', men det betyder något helt annat än tätort. 'Tatort' är platsen där den luttrade och lite lätt alkoholiserade poliskommisarien tänder en cigarett innan han med en kort nick till sin underordnade kliver innanför avspärrningarna: 'brottsplats' alltså. Tat betyder väl dåd, tror jag. Det gick en deckarserie som hette Tatort för två miljoner år sedan, innan alla tv-kanaler beslutade sig för att bara köpa in amerikansk dynga.

Vid Gråbo har jag ungefär cyklat halvvägs på min runda, jag svänger av mot Stenkullen för att sedan ta mig tillbaka in mot staden.

Alldeles vid rondellen skulle nog den där tyske kommisarien hajat till, om man han hade känt till de svenska förhållandena. Där har nämligen KRIS sina lokaler, alltså Kriminellas Revansch I Samhället, denna lovvärda organisation som startats av f.d. kriminella med syfte att hjälpa olycksbröder att komma på rätt köl igen.

Men, skulle den tyske kommisarien slugt undra, medan han tog en klunk av fickpluntan: hur står det egentligen till med laglydigheten i lilla Gråbo om det behövs egen filial av KRIS för att klara av mängden med omvända yrkeskriminella? På varje intern som vill återvända till den smala vägen måste det rimligtvis gå ett flertal andra som inte hyser sådana planer. Är den sömniga hålan Gråbo kanske Sveriges svar på den likaledes sömniga sicilianska byn Corleone där Capo di tutti Capi, maffians högste boss, haffades för någon månad sedan i en sjaskig lada? Skabbiga gamla gårdar med gödselförsäljning och gud vet allt dräller trakten av, så nog finns där grogrund för den allra värsta sortens kriminalitet.

Frågetecknen hopar sig när jag noterar att KRIS lokaler är de enda i den rätt stora byggnaden som har galler för fönstret. Är organisationen hotad? Fruktar de i sin tur samhällets revansch, eller är det bara så att de helt enkelt inte är så blåögda som andra hyresgäster, utan inser att om det t.ex. finns en dator i lokalen som är synlig utifrån så försvinner den snart. Bättre att förekomma än förekommas, tillfället gör tjuven och allt vad det heter. Kort sagt sätter de f.d. kåkfararna upp ett galler.

De känner helt enkelt andra genom sig själva.

Det är som när man duschar efter en idrottsmatch, på en badanläggning, eller liknande, och har glömt schampo. Det kanske står en övergiven schampoflaska som man kan ta av, men först klämmer man ut lite av innehållet på golvet. Bara för att kolla, för säkerhets skull. Någon kan ju ha fyllt flaskan med piss.

Tio mil löpning denna vecka. Det blir till att lugna ner sig nästa inför lördagens hägrande mara.