Khaddaffi

Jag kan inte tänka mig att namnet är rättstavat. Jag har sett varianter som börjar med 'G' och dessutom med och utan 'h', där någonstans där inne i virrvarret av andra vilsekomna konsonanter i den latinska transkriptionen av det antagligen eleganta arabiska namnet.

Arabisk skrift är esoterisk i sina maeanderande slingor. Graffitti i den stilen är dömd att alltid vara snygg. Det är Allahs gåva till sprejburkstjuvarna. Poliserna får tårar i ögonen vid åsynen av de vackra målningarna och famlar därför i blindo när de sedan ska ta upp jakten på nidingsdådarna.

Men alla vet vem jag menar. Mannen som Front 242 hyllade (?) i låten Funkhaddaffi i mitten på åttiotalet. Muammar El K.

Men det är inte det som är poängen. Man har svårt att inte beundra honom -- även om jag inte vet vad han vill -- för att stå upp mot en oförstående omvärld och, framför allt, för att ha en helt igenom kvinnlig livvakt.

Vad är det som gör detta gäng starka och disciplinerade kvinnor till något att grubbla över och i viss mån åtrå?

Kan det vara så att de med sina kraftfulla lårmuskler kan strypa alla och envar utan att riskera att få någon pungkula i kläm?

Praktiskt. Funkar alltid. Även i den mest avlägsna oas.