Chicken-race (obs ordvits!)

Man kommer aldrig så nära den där subtilt och specifikt brittiska 'strypa-och-sedan-stycka-en-prostituerad'-känslan, som när man delar och tillreder en kyckling efter alla konstens regler. Och sedan undrar alla varför mat-Tina alltid ser så glad ut.

"Med en chianti till", sade Hannibal the cannibal.
"Jag älskar engelsmän, men såsen är också viktig", sade Idi Amin.

Närmare till hands är egentligen aztekernas offerkulter, speciellt av nyfödda barn.

Det dröjde länge innan jag fick medhåll om min association spädbarn/kyckling och då från min svägerskas mor som själv satt tre oplockade arvingar till världen.

Numera tillagar jag bara kycklinglår. Bekvämt massförpackade från pullornas koncentrationsläger i Danmark. Lårköttet är ojämförligt godast även om det torra och osmakliga bröstköttet är dyrare. Vem förvånas över denna logiska orimlighet i en värld nedlusad av oanständigt dyra Canada Goose-jackor?