Vittring

Det är skönt, de få gånger det inträffar, att inse att man lyckats nosa upp en fantastisk författare. Mellan tummen och pekfingret har jag de senaste åren hittat Sebald, Modiano och Perec. Inga konstigheter, inga usla metafor-försök a la Ranelid, utan ett intelligent berättande som tilltalat mig och, i någon mån, fått min själ att slingra sin runt dennes.

Man räds att dessa fantastiska ögonblick ska bli färre med åren. Därför är det med stor och oförställd glädje som jag kan förkunna att min länge uppskjutna kontakt me d Robert Musil har givit resultat. Jag köpte 'Mannen utan egenskaper' som pocket för flera år sedan. Började läsa först i veckan. Oj, vilken bok! Så modern! Så tidlös! Så ilsken!

Den här teatraliska nivån jag skriver på kan inget annat än sjunka. Och bara tanken på sådana möjlighter och den allt för tidigt bortgångne Eddie Meduza ger andra perspektiv.

Men nu börjar könsorganet i sydamerikanskt inspirerad anda att förbereda sig för revolution, uttalat med tydligt läspljud, om jag förstår kuken rätt, och jag tror nog att jag slutar här.