Rullstolarna anfaller

På senare år har ett nytt hånfullt ord dykt upp: 'rullstolsburen'. Det gamla hederliga 'rullstolsbunden' går ju inte an längre. 'Bunden' har bytts ut mot 'buren' för att lite cyniskt skämtsamt antyda att det hela är självvalt, man har inte lust att gå, alltså blir man buren. Eftersom negerslavarnas tid är förbi, åtminstone för tillfället, får man hålla till godo med att det är vanliga standardiserade cykelhjul (om jag fattat saken rätt) som bär en.

Under minglandet, eller snarare kringvandrandet (alkohol och samtalspartners saknades), i det nya betongkomplex kallat 'Bergakungens salar' (ny biograf i Gbg), noterade jag en kraftig överrepresentation av rullstolsbundna i lokaliteterna. Ok, bara tre-fyra stycken, men allt efter att de farliga maskinerna inom tillverkningsindustrin har sålts och fraktats iväg till Indien har antalet invalider på våra breddgrader stadigt sjunkit, så inte hör tre-fyra rullstolar inom en och samma multibiograf till vanligheterna, och inte vankades det någon Vietnamveteranfilm som förklaring heller. Jag anar att det rörde sig om en mobilisation från de funktionshindrades sida för att se hur det låg till med handikappanpassningen i de nya lokalerna. Nu jävlar ska vi sätta åt dem! Men jag tyckte den verkade ok. Breda korridorer och antagligen en hiss som jag inte lade märke till. Fula och tråkiga lokaliteter dock.

Appropå rullstolar: Ett mardrömsscenario om man startade ett rockband vore om de melodier man knåpade ihop just visade sig slå an en en speciell ton hos rullstolsbundna tonårstjejer. Att dessa var de enda som gillade musiken och dessutom blev hänförda beundrare. Hur skulle man göra då? Är det ok att sexuellt utnyttja vanliga unga tjejer urskiljningslöst men är samma sak hänsynslös om de sitter i rullstol?

Oavsett svaret fortsätter planeten sin bana runt jorden även i morgon, stannar inte ens för rött ljus, den rackarn.

Och Massive Attack är månne på gång igen.