Dragning till jordens centrum

Jisses, det tycks som att jag bär på i det närmaste tio kilogram extra, helt omotiverad, ballast i jämförelse med det skick jag var i då jag sprang maran i Stockholm i somras på knappa tre timmar. Emedan jag cyklar cirkus 23-24 mil i veckan till och från jobb inses lätt att jag kanske skulle skippa ett och annat vingummi. Helst av allt vill jag springa och den irritation jag känt i låret sedan i somras tror jag mig ha funnit orsaken till. I vanlig ordning är det stretchande som hjälper. Lite för ivrig i detta var jag nog emedan jag efter lite väl kraftiga tänjningar åkte på en oväntad smärta i vänster höft. Snacka om frustration. Jävla kropp! Det är då fan att man inte kan belasta den som förr. Vad jag mest av allt längtar efter just nu är att kunna riva av milen i högsta möjliga tempo. Och så några öl förstås. Och om önskningarna uppfylls i just den ordningen så kan de faktiskt med fördel kombineras.