Regnet öser ner som i Borås

Elfsborg sniffar på SM-bucklan.

Man lär numera ha bytt ut von Rosens pokal mot en annan med ett annat tristare namn. Om jag minns saken rätt därför att killen med det ursprungliga namnet hade vissa tveksamma politiska sympatier på 30-talet, vilket gör att min kompis malliga skryt om att han minnsann kysst pokalen under en stormning av planen efter en av Blåvitts triumfer på 80-talet inte är lika hett längre.

Jag kollar in vad Borås tidning har att säga om saken, kollar in deras sportsidor och kom med ens ihåg att tidningens sportchef, den -- av bildbylinen att döma -- numera tämligen fete Jan Hansson, förr var en fantastisk sportkrönikör i GP.

Om jag minns saken rätt blev han kickad eftersom han skrev någon obehaglig sanning som ägarfamiljen Hjörne inte gillade. Kickad är att ta i, men degraderad från att ha skrivit sportkrönikor till att bli tv-kommentator och liknande ett par år innan han fick jobbet i Borås. En gammal hederlig utfrysning alltså, av en trotjänare som jobbat på tidningen i nästan trettio år.

Jag utnyttjar universitetets slapphet och loggar in i mediearkivet på mitt gamla studerandekonto för att försöka hitta artikeln som fällde honom. Det är också på det viset jag ser att han i tre år efter degraderingen från sportredaktionen just fungerat som allt-i-allo.

Jag hittar inte artikeln ifråga, den kanske inte alls existerar, men jag vet från flera håll att det var något skumt, något som inte var som det skulle när han försvann som krönikör. Han var saknad på många håll freån folk jag känner, inte bara av en måttligt sportintresserad person som jag. Något skumt var det. Det fattar man om inte förr av Hjörne-rövslickande redaktionschefen Jonathan Falcks tillkännagivande av att deras fantastiska mångåriga medarbetare och krönikör ska, äh... göra något annat.

I början var jag ilsk därför att jag inte tyckte att JH:s ersättare Mats Härd höll måttet. På den punkten har jag svängt. Han är helt ok. Särskilt när han inte kan dölja sitt golfhat så myser jag.