En afrikansk klassiker

Så kallas i alla fall boken 'Allt går sönder' av Chinua Achebe. Ett afrikanskt svar på Marianne Fredriksson skulle möjligen vara en bättre beskrivning. Att han ligger ett antal decennier före henne i sitt författarskap gör att jämförelsen haltar. Å andra sidan verkar ingen av dem ha koll på kausalitet, alltså orsak och verkan, i sin infantila vurm för mystik, så man kanske kan komma undan med det.

Lite orättvist det där. Det är väl MF som lite skojsigt snackar om naturmysticism. CA refererar bara till sina förfäders tro. Bäst att hålla sig neutral, man vill ju inte åka på någon förbannelse.

Visst, man ska ju naturligtvis ta en massa kulturella hänsyn i beaktande, men inte tycker jag att han håller nobelprisklass, vilket framhållits från många håll och vilket till viss del var anledningen till att jag läste boken. Ingen dålig bok i sig, en beskrivning av ett afrikanskt stamsamhälle, men lite kantig kan tyckas.

Däremot har jag full förståelse för att invändningar mot seden att alla stamproblem ska lösas genom att dunka en stor sten i motståndarens huvud kan ses som ett uttryck för en postkolonial och lite föraktfull hållning.