Inte så mycket fint i kråksången
Nyttan med rymdfärder anser Christer Fuglesang och hans gelikar är att samla kunskap för att förr eller senare kunna kolonisera Mars, dit människan kan fly när jorden slutligen förstörts.
Jaha, ja.
Om jorden blivit obeboelig så ska människan alltså frakta sitt pick och pack till grannplaneten?
Alla sex miljarder, kanske?
Sant är att jorden förr eller senare antagligen blir obeboelig, som utveclingen ser ut idag. Men det är ju något smidigare isåfall att bygga en isolerad Marsbunker direkt på jordklotet -- varför inte i vingårdarnas natursköna Toscana -- och därigenom slippa frakta skiten ända bort till likaledes obeboeliga Mars.
Jaha, ja.
Om jorden blivit obeboelig så ska människan alltså frakta sitt pick och pack till grannplaneten?
Alla sex miljarder, kanske?
Sant är att jorden förr eller senare antagligen blir obeboelig, som utveclingen ser ut idag. Men det är ju något smidigare isåfall att bygga en isolerad Marsbunker direkt på jordklotet -- varför inte i vingårdarnas natursköna Toscana -- och därigenom slippa frakta skiten ända bort till likaledes obeboeliga Mars.
posted by vaskrensarn at 11:15 em
2 Comments:
Ingen bunker i världen hjälper när en stor asteroid träffar oss eller solen slutar lysa.
Människan måste kolonisera andra planeter, även i andra solsystem, för att överleva som art.
De stapplande steg som mänskligheten gör idag må te sig små och futila, men det är grunden i en utveckling som måste ske, annat vore inget annat än en stagnation för mänskligheten som art.
Jag kommer att tänka på en Erniestrip.
I den säger en "galen" vetenskapsman till Ernie:
"Jorden kommer att gå under om 60 triljarder år"
"Va!" skriker Ernie.
"Jo, jag sa att jorden kommer att gå under om 60 triljarder år" svarar vetenskapsmannen.
"Puh!" säger Ernie "Jag tyckte du sa 60 miljarder!"
Risken för farliga asteroidnedslag lär vara betydligt större på Mars som ligger närmare asteroidbältet och dessutom saknar en atmosfär som den på jorden i vilken de flesta bumlingar brinner upp av friktionen. Båda planeterna går under när solen sväller ut till en röd jätte om någon miljard år.
Allt liv är dömt att dö ut till slut, men det kan vara på sin plats att ställa några siffror i relation till varandra: Jorden skulle utan människans rovdrift vara beboelig i hundratals miljoner år. Människan har funnits i kanske en miljon år, civilisation i tiotusen, systematisk miljöförstöring i hundra.
Varför kolonialisera främmande solsystem med känsliga jordanpassade människor? Det vore väl bättre att skicka iväg ett lass med stryktåliga bakterier som kan mutera sig fram till en lämplig tillvaro i ett annat hörn av galaxen. Såvida inte Pioneer- och Voyager-sonderna inte steriliserades så har dessutom detta redan skett i och med att de är på väg att lämna solsystemet.
Skicka en kommentar
<< Home