Avdventsljusstakar och rymdfärjor

Nej, advent betyder inte väntan. Jag läste den ordförklaringen så sent som för några dagar sedan på en blogg vars ägare utgav sig för att vara svensklärare.

Så det är inte kopplingen Fuglesang <-> väntan jag är ute efter.

Advent betyder för övrigt ankomst.

Det var några år sedan jag senast tog ner adventsljusstaken från vinden. Jag känner mig avgjort mer civiliserad när den tindrar i köksfönstret och man i dess svaga sken obehindrat kan stå naken och karva ostskivor utan att behöva tänka på grannarna mitt emot.

Döm om min förvåning när detta under av teknologi faktiskt lyste som den skulle, visserligen fick jag skruva åt ett par av lamporna, men, som sagt, den lyste, eller lös som jag fick en rysligt dialektal lust att skriva.

En adventsljusstake består ju av sju ljus som vart och ett måste fungera för att hela rasket ska lysa. Sju moduler helt enkelt. Sju enheter som kan var och en kan fallera. Och här glider jag omärkligt in på rymdteknologi.

Jag har nämligen hört att rymdfärjornas delsystem är grundligt testade, men att det är lite si och så med helheten.

Någon gång om året plockar NASA fram rymdfärjan från vinden (den är ju uppe i trafik lika ofta som en pendlarbuss Vilhelmina - Karesuando), skruvar lite på lamporna och allt vad den kan tänkas innehålla och skjuter sedan iväg den.

Jag hoppas givetvis att det går väl för vår astronaut, även om en illvillig del av mig funderar lite över om inte en enorm explosion vore att föredra. Jag gillar helt enkelt inte rymdfärjorna riktigt. Jag föredrar Apolloraketerna från ett svunnet 60-tal och deras ryska systrar, Soyuz, eller vad de nu heter, som i princip skickats upp på samma sätt i över fyrtio år och fortfarande används.

... och här tornar tre möjligheter till fortsatt babbel upp sig:

* ryssarnas överlägsna kunnande i aerodynamik. De mest fruktade planet att möta i luftstrid lär vara Sukhoi Su-27

* Werner von Braun, den tyske raketpionjären

och därmed

* Thomas Pynchon som kommit med en ny bok för någon vecka sedan. Kan dock tycka att Pynchon lite väl lättvindigt kör omkring i invanda spår, av recensionerna att döma (ok, det borde vara singularis där: har bara läst en)

...men jag kan inte komma ifrån att det inte är så mycket till rymd som Fuglesang kommer upp i. Fyrtio mil är ju kortare än vad det är till Stockholm, om än i annan riktning.

Tacka vet jag en rejäl månfärd.